Välj livet!


Ett sms jag skrev till min mamma.

 

 

"allt har varit så jobbigt idag och det är så mycket på en gång, jag har över 60 sömntabletter jag kan ta"

 

 

Men vet du'? förr hade jag gjort det för att slippa smärtan för ett tag. Men nu skulle jag inte göra det för jag är starkare och jag vågar känna smärtan och jag vågar hantera den jag vet att det inte är farligt. Förr hade jag gjort det för att bara slippa känna för att få bort allt som gjorde ont, men efteråt kan jag säga att det gör ännu ondare ångesten blir så mycket värre än den hade varit om jag inte tagit dom. Jag var livrädd för ångest och smärta förut så jag släppte inte fram den jag kvävde den direkt. Jag skadade mig och smärtan försvann, gång på gång. Men sen kommer man till ett vägskäl och man måste välja. Antingen fortsätter jag skada sig eller så tar man itu med saken en gång för alla. Jag valde att trotsa ångesten och låta den komma, klara mig igenom den. I början var det så svårt och det gjorde så ont varje gång jag var tvungen att låta ångesten komma. Det är nästan som abstinens det är ett rent helvete men det går och det har jag bevisat. Från att ha haft x antal tabletter om dagen, haft de starkaste ångest tabletterna från att få injektioner för ångesten så är jag idag HELT fri från den medicinen och jag är så j*vla stolt över det och jag har gjort det på egen hand, med lite hjälp på vägen förståss. Idag vågar jag ha ångest och jag vågar låta det göra ont för det går över det blir bättre och man måste våga för att kunna leva. Jag proppade mig full med tabletter förut direkt det blev lite jobbigt medans jag nu klarar mig utan. Självklart är det skit svårt och jobbigt ibland och jag tänker ofta på att ta bort den genom ett dåligt sätt men det är inte värt det. Vad har jag då kämpat för? varför skulle jag kämpa varje dag om det inte gav något?

 

 

Jag har kommit såhär långt för att jag valde att nu får det va nog nu vill jag börja leva och jag vill må bra. Och det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv.

 

 

Att välja livet!

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0