Resan jag varit på har varit underbar/jobbig/konstig men på det stora hela har det varit skit kul att få umgås med mamma en hel vecka. Vi har ju bråkat / tjaffsat lite men det hör väl till. Jag känner mig full med energi och hoppas på att stå ut hela hösten och vintern. 

 

Jag är livrädd för att falla tillbaka in i självskadebeteendet, det har jag gjort varje höst. På hösten visar man inte armarna man kan dölja sina sår och ändå linda sin ångest. Men jag har lovat mig själv att inte trilla dit igen att inte ta till rakbladen så fort det blir lite jobbigt. Förr var det min enda utväg det var min vardag jag skar mig flera gånger om dagen. Jag har nu varit fri i några månader och jag vill verkligen att det fortsätter så. Eftersom jag har börjat DBT så har jag massa övningar och jag vet hur jag ska hantera ångesten men ibland rinner det över och då är det så lätt hänt att det går fel. Jag har mina knep för att förhindra självskador bara en rakyhevl åt gången så jag inte ska kunna gå och ta bort rakbladen och kunna skada mig, det funkar bra. När mörkret och vintern kommer är det så lätt för mig att falla tillbaka med jag ska verkligen jobba för att det inte ska bli så denna vinter, jag ska vara starkare än suget. 

 

Jag vet att jag kommer klara det men ändå vill jag inte ha för mycket press på mig för då är det lättare att falla dit igen. Vill inte att nån ska säga att "du klarar det" "du är stark". jag klarar inte det jag klarar inte pressen som kommer. 

 

Jag har som mål att aldrig skära mig igen och jag lovar att jag ska göra mitt bästa även om det är en kamp varje dag varje minut.