Att vara inlagd. Min historia.

En av de gångerna jag blev inlagd.
 
2013 började inte så bra för mig jag hade mått väldigt dåligt ganska länge men jag spelade mig igenom både jul och nyår och när jag blev ensam så kom rakbladen fram för att ta bort all ångest all press som varit för att jag spelat och låssats så mycket.
 
Den 2 januari skar jag mig väldigt illa och djupt men jag tejpade och fixade själv för jag ville inte åka upp till sjukhuset.
 
Den 3 januari gick jag till min kontaktperson jag har inom psykiatrin, jag minns inte vad vi pratade om det är en dimma och någonstans under samtalet så förstod jag att jag kommer inte komma hem idag.. Ner till akutenheten vänta på läkare och bedömning sitta i ett rum och vänta i flera timmar på att få sin dom. Jag var i väldigt dåligt skick och klarade knappt av att svara på frågorna som ställdes. Men efter många timmars väntan så kommer en läkare in och säger att jag ska bli inlagd. Sagt och gjort jag fick ett rum och dom gick igenom alla mina saker för att se så jag inte hade något jag kunde skada mig med de tog tändare och vassa föremål duschslangen blev borttagen så man inte skulle kunna hänga sig.
 
4-10 januari är väldigt dimmiga och jag minns inte så mycket jag hade fruktansvärd ångest och panikångest attacker flera gånger om dagen jag fick många olika mediciner men inget hjälpte jag fick injektioner men det hjälpte inte heller, jag fick så mycket tabletter att jag var helt väck i huvet hela dagarna jag svimmade ibland för det var för mycket min kropp klarade inte av så mycket. Det disskuterades hur man skulle gå vidare för att kunna hjälpa mig.
 
11 januari så börjar jag med ECT:   Behandlingen innebär att en elektrisk ström på cirka 0,8 A vid 450 V sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som anbringats på huvudet. Strömmen framkallar ettepileptiskt anfall och detta förändrar balansen i ett flertal signalsubstanser hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall. ECT kan ofta ge en snabbare och mera kraftfull effekt än antidepressiva läkemedel.Effekten är dock inte alltid permanent, utan det kan vara nödvändigt att följa upp med läkemedelsbehandling eller ytterligare ECT för att patienten inte skall bli sjuk igen.
 
Jag fick 6 behandlingar mellan 11-23 januari. Jag kände ingen effekt förutom att jag tappade minnet och kan än idag inte minnas dessa dagar. 
 
Efter dessa ECT behandlingar så började jag se och höra saker som inte fanns det var fruktansvärt obehagligt och jag fick olika antipsykotiska mediciner för att det skulle försvinna det avtog efter några veckor men kan än idag komma tillbaka och ibland håller det i sig en dag i bland flera. 
 
Jag började få permissioner och fick åka i väg över dagen men med vuxet sällskap fick inte åka själv. Det var skönt att komma ut och känna sig lite fri och normal. Gjorde så mycket jag orkade dessa dagar och sen på kvällen åka tillbaka till psyket. En natt fick jag permission och fick sova ensam hemma i min egna lägenhet. Det funkade inte alls jag skar mig för mycket och fick åka tillbaka och där blev jag tejpad och omplåstrad och fick en injektion innan jag gick o la mig.
 
Dagarna gick och det började kännas lite mindre jobbigt och jag kämpade skit hårt varje dag för att inte falla igen. Mycket ångest och mycket gråt och skrik.
 
Den 20 februari blev jag utskriven. 
 
Under den tiden jag var inlagd hade jag provat en rad olika mediciner och det hade exprimenterats ordentligt och under den tiden 3januari-20februari gick jag upp 20 kilo! För all medicin hade det som biverkning att man gick upp i vikt. Hade jag varit klar i huvudet och förstått det så hade jag vägrat ta dom. Jag kämpar än idag med att få bort dessa kilon. Jag har börjat träna varje dag äta rätt men jag bara fortsätter gå upp i vikt. Så nu har prover tagits och ska se om det har blivit något fel på ämnesomsättningen efter alla tabletter eller efter ECT. Jag hoppas dom hittar något så jag kan få hjälp att gå ner dessa kilon för det mår jag väldigt dåligt över och det har blivit jobbigt psykiskt med så jag väntar och hoppas!
 
Matilda.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0