....

 
Det hjälper inte hur mycket man än kan om man inte försöker... Det hjälper inte hur mycket man skriker om ingen vill höra.. Det hjälper inte hur mycket man kämpar om man inte vill.. Det hjälper inte hur mycket man gråter om ingen tröstar..
 
 
En känsla av obehag, som att man inte räcker till. Man vill vara den man är, men ändå spelar man ett spel för att bli respekterad och omtyckt. Man känner sig otillräcklig för man vet att man kommer förlora. Känslan av obehag griper tag mer o mer, och man dras ner. Den känslan består, för det finns ingen som förstår!
 
 
 
De djupaste känslorna döljer sig längst in bland de osagda orden.
 
 
 
- Jag vill ge dig allt, jag vill att du ska ha det bästa men jag har inget att erbjuda förutom det jag har just nu och jag vet inte om det räcker ? -
 
 
En känsla av obehag som stryker längst ryggen, en kall kår genom hela kroppen.

 Som när man känner sig otillräcklig och utstött.

Som när man inte får chansen att visa vem man egentligen är, man bara spelar ett spel för att man ska bli accepterad.

Som när man känner sig så liten att ingen ser att man finns, när man bara vill komma bort och låta ingen veta att man varit där.

Som när man sitter ensam kvar och alla har dragit, för att man inte vågar säga något för att riskera att bli kallad idiot.


Som när man bara är sig själv och inte blir accepterad!
 
 
Jag drömmer om allt bra jag varit med om, hur mycket vissa betyder för mig, och hur mycket jag betyder för många, det är då det känns så underbart att vakna upp ur drömmen
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0