Jag mår inte bra min kropp orkar ingenting. Att må psykiskt dåligt under en längre tid sätter sina spår fysiskt till slut. Jag vill träna jag vill umgås med vänner jag vill gå på bio jag vill gå på stan jag vill gå och fika. Men min kropp säger ifrån. Som jag sagt tidigare så sover jag mer än jag är vaken i snitt sover jag 14 timmar/dag. Och många säger att man blir tröttare om man sover mycket och det blir man men jag tar mig inte upp ur sängen det går inte att få kontakt med mig. Jag orkar inte ens ta mig utanför dörren, orkar inte ens gå och slänga skräp fast jag har ett sånt där sopnedkast 5 meter utanför dörren. Det är som en spärr i huvudet som jag inte får bort för tillfället. Det värsta är att ju längre jag mår såhär i kroppen ju mera deprimerad blir jag jag märker det på bara några dagar. Det är så tufft just nu. En bra sak är väl att DBT drar igång nu på tisdag och att gå till min terapeut på onsdagar det ger mig lite rutin. 

 

Jag bara längtar tills det där lilla extra kommer då allt känns bra då jag orkar träna då jag orkar gå ut ska bli så skönt. O alla ni som vill pika mig och peka med pekpinnen gör det. Men om du ens tänker den tanken så har du inte en aning om hur det är att må dåligt! Du har inte upplevt hälften av vad jag gjort och du hade aldrig klarat alla motgångar. Så tänkt dig för innan du "klagar" på folk som mår dåligt. 

 

Det tar som fan på kraftera för att mitt psyke ska orka och att hjärnan ska kunna arbeta så tar den all energi den kan få, tillsist börjar kroppen stänga av för det finns inget att ta av. Du blir levande död. Det är ett rent helvete och jag önskar inte ens min värsta fiende den här skiten. Det jobbiga med att jag mår såhär är att min borderline blir 1000 gånger värre likaså mitt självskadebeteende det förstör mitt liv.

 

Små steg hela tiden, sånt som är en skitsak för er är gigantiskt för mig. Har faktiskt tvättat vilket är stort för mig. Har duschat och tvättat håret idag vilket oxå är stort (ni fattar att jag tvättar mig och inte luktar skit men ni kanske hajjar??) har tilloch med bäddat rent i sängen! Små små steg blir i slutänden till nått stort!

 

Att säga till någon som är deprimerad att rycka upp sig är som att ge knark till en knarkare och tro att han inte ska ta det, eller ge alkohol till en alkolist och säga att han inte får dricka det. tänk dig för innan du öppnar munnen.