Det flyter på livet går vidare som man brukar säga. Det är fortfarande jobbigt och ibland gör varje andetag ont, Det river i bröstet och ångesten skriker. Jag försöker hålla modet uppe och leva vidare fast det är skitjobbigt. Sover och sover och varenda steg är en kamp. Vissa dagar är jag glad om jag orkar laga mat, orkar gå ut med soporna eller ringa någon. Livet är en kamp och det gör jävligt ont ibland. Kämpar för att hålla mig över vattenytan och kippar efter luft. Hjärtklappning och ångest och dumma tankar är en del av min vardag.

 

Drömmer hemska drömmar varje natt, om död och andra saker. Drömmer att mina närmsta dör och jag kan inte göra något för att hjälpa dom. Jag springer och springer men hinner aldrig fram i tid. Är det ett tecken?

 

Grejen är inte att jag inte orkar kämpa, det gör jag . Jag orkar kämpa jag orkar ta striden mot ett bra liv absolut det orkar jag. Men grejen är den att jag inte vet om jag vill. Jag vet inte om jag vill kämpa. Vet inte om jag vill leva. Jag kanske orkar leva, men jag vet inte om jag vill... Det är det jobbigaste just nu, vill jag ?? Kan inte svara på det nu. Måste tänka, Jag är ju här nu så jag kanske vill ändå? Undermedvetet kanske jag vill leva ? Värsta känslan jag haft någonsin, jag orkar men vill jag? Ska fundera vidare men just nu andas jag och det är väl huvudsaken ?

 

 

 

 

Mår fruktansvärt dåligt just nu, allt är svart och jag ser inget ljus inget positivt. Varje dag är en kamp för att överleva. Folk som inte mår psykiskt dåligt kan nog inte förstå hur jävla ont det gör när ångesten river sönder dig inifrån. Den äter upp dig och får dig att kvävas. Mår så dåligt psykiskt så att jag även mår dåligt fysiskt. hjärtklappning ångest rejäl yrsel.. Kan inte med ord beskriva hur varje andetag gör ont, det gör bokstavligt talat ont att andas. 

 

Människor runt omkring som inte är insatta kan bara slänga ur sig att "de löser sig" "ryck upp dig" "tänk positivt" jag spyr på dessa ord. Jag har inte bara lite ångest o bara kan rycka upp mig.

 

 

Det gör ONT i hela kroppen. Jag sover otroligt mycket just nu, min kropp orkar inte. Vaknar, äter, sover, äter, sover. Jag sover mer än jag är vaken. Jag tar mig knappt upp ur sängen för att ta mig till toaletten, varje rörelse är en kamp. Kroppen lyder inte och jag kan stirra in i väggen i timmar... 

 

 

Har varit här förut och jag vet hur jäkla snabbt det kan gå utför för mig. Det handlar om dagar, timmar, minuter tillomed. Det går snabbare än folk anar. Minsta lilla just nu kan få det att brista helt. Det är som att vara under vatten men att du precis kommer över ytan med näsan och kan få lite luft, så känns det. Inombords gör det så ont.

 

Jag mår skit just nu och nej jag kan inte bara rycka upp mig!!!