Kompis det går bra nu!

 
 
Livet rullar på, träningen har blivit en del av min vardag och jag tycker det är jävligt kul! Jag skuttar upp ur sängen varje morgon och tar mig till gymmet. Jag har redan börjat se lite skillnad inte mycket såklart då jag bara hållt på i 3.5 veckor men jag mår så mycket bättre, sover bättre är gladare har energi och kroppen mår bra! Äter väldigt strikt nu dock inte för lite eller för mycket utan helt perfekt! Min kondition har blivit bättre dock kan jag fortfarande inte springa men jag jobbar på det, jobbigt då jag både har astma och att jag röker, dåligt jag vet men jag har dragit ner på det väldigt mycket och när jag tränar så blir det ca 2-3/dag så det är väldigt bra! 
 
Jag är så glad och stolt över mig själv och att jag verkligen gav det en chans till och nu vill jag bara träna hela tiden, har 1-2 vilodagar i veckan men får påminna mig om att kroppen måste få vila också! brukar ha vilodag tisdag och lördag. Det passar perfekt. Och på lördagar får jag äta lite extra gott, dock inget godis/chips/läsk inget sånt utan jag unnar mig god mat istället, potatis och sås och sånt det är mycket mera värt än godis och sånt! 
 
Kompis det går bra nu! 
 
 
 
 

segt..

 
 
var ett tag sen. går ju upp och ner hela tiden. har kommit igång med träningen och tagit tag i maten. det svåra är inte att äta nyttigt för det går jättebra, det jobbiga är att inte äta för mycket. ta lagom portioner lite oftare ist'llet. har köpt proteinpulver för väldigt mycket pengar bra vid träningen och att käka för att mätta lite. 
 
har inte så mycket att skriva om, händer inte mycket just nu dagarna ser likadana ut. behandlingen jag går i är seg just nu, jobbig och tråkig är så trött på skiten men hoppas det vänder snart är en pina att gå dit varje vecka.. 
 
 
återkommer när jag har nått vettigt att skriva..
 
 
Ska vara barnvakt åt min älskling imorgon. <3
 
 

....

 
Det hjälper inte hur mycket man än kan om man inte försöker... Det hjälper inte hur mycket man skriker om ingen vill höra.. Det hjälper inte hur mycket man kämpar om man inte vill.. Det hjälper inte hur mycket man gråter om ingen tröstar..
 
 
En känsla av obehag, som att man inte räcker till. Man vill vara den man är, men ändå spelar man ett spel för att bli respekterad och omtyckt. Man känner sig otillräcklig för man vet att man kommer förlora. Känslan av obehag griper tag mer o mer, och man dras ner. Den känslan består, för det finns ingen som förstår!
 
 
 
De djupaste känslorna döljer sig längst in bland de osagda orden.
 
 
 
- Jag vill ge dig allt, jag vill att du ska ha det bästa men jag har inget att erbjuda förutom det jag har just nu och jag vet inte om det räcker ? -
 
 
En känsla av obehag som stryker längst ryggen, en kall kår genom hela kroppen.

 Som när man känner sig otillräcklig och utstött.

Som när man inte får chansen att visa vem man egentligen är, man bara spelar ett spel för att man ska bli accepterad.

Som när man känner sig så liten att ingen ser att man finns, när man bara vill komma bort och låta ingen veta att man varit där.

Som när man sitter ensam kvar och alla har dragit, för att man inte vågar säga något för att riskera att bli kallad idiot.


Som när man bara är sig själv och inte blir accepterad!
 
 
Jag drömmer om allt bra jag varit med om, hur mycket vissa betyder för mig, och hur mycket jag betyder för många, det är då det känns så underbart att vakna upp ur drömmen
 
 
 

RSS 2.0