Var ett tag sen jag skrev, sommaren har rusat förbi. Har inte hunnit stanna upp och känna efter vilket har varit skönt på ett sätt men nu kommer allt ifatt mig. Har varit fullt upp i sommar. Nu kommer hösten och rutinerna igen och hösten är alltid den värsta perioden för mig. Älskar hösten men tankarna och suget efter att skada mig kommer direkt. 

 

Var hos läkaren och vi kom fram till att det blir antidepp medicin nu under hösten och vintern för att inte falla så djupt som jag brukar utan att jag får hjälp att bara falla en bit. Var 2 år sedan jag åt antidepp medicin men jag ser det inte som ett steg bakåt utan tvärtom jag vågade be om hjälp att klara av den värsta perioden. Jag tog en livlina kan man säga. Blir även ny medicin mot ångest vilket känns så otroligt skönt då ångesten sitter fast inuti mig så hårt, speciellt på hösten. Jag vet att det inte är en långsiktig lösning och det har jag inte tänkt heller men just nu är det det bästa för att kunna vara något stabil. 

 

Mitt mående är verkligen som en begodalbana och jag börjar må illa och vill kräkas så det känns skönt att jag kan ta åksjuketabletter så jag inte mår så illa under denna jobbiga åkturen. 

 

Att trappa ut sömnmedicin var ju mitt mål nu till hösten men det skjuter vi på till våren, det blir för stort just nu och jag kommer inte klara av det nu men de kommer när tiden känns rätt.

 

Som sagt mitt mående pendlar så enormt just nu och det kan handla om minut för minut, ena minuten glad nästa ledsen, HELA TIDEN! Det tar på krafterna och jag sover ibland under dagarna för kroppen blir så slutkörd av att ständigt må dåligt och hjärnan arbetar för fullt jämt. Jag kämpar varje dag varje timme och varje minut för att orka med livet, det är låååång väg tills att bli frisk men små små små steg så kommer man närmre målet. 

 

De var väl allt jag hade att säga denna gång och det är så skönt att få skriva av sig speciellt nu under hösten så kommer jag behöva ventilera mig och få utlopp för mina känslor och det kommer bli här. 

 

Skriver mest detta för att jag inte orkar berätta för alla varje gång hur det är utan nu vet alla hur det ligger till. Det är inte för att folk ska tycka synd om mig eller nått sånt utan för att det är lättare att skriva än att berätta för familj och vänner. 

 

Jag kämpar och jag gör mitt bästa. Mina vänner och min familj, tack för att ni finns i mitt liv ♥