Dissociation är en term som beskriver ett psykologiskt tillstånd där en individ i någon grad eller aspekt avskärmar sig från sina upplevelser. Det kan ske genom att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom undvikande som manifesterar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik.

 

Dissociativa erfarenheter kan dock vara ett tecken på att personen är sårbar för att utveckla psykoser.

 

Det började med att jag fick svårt att andas och kunde inte höra vad som sas men i huvudet var det helt fullt med röster/skrik. Kunde inte vara bland folk kände en känsla av panik och var tvungen att springa ut. Huvudet bara sprängdes av prat utan att bilda en mening. Jag kunde inte prata fick inte fram ett vanligt ord börjde stamma och hacka upp mig på orden. Kändes som att vara i en bubbla där allt gick långsamt men utanför hände allt i en rasande fart och jag kunde inte följa med. Bubblan var för tjock för att ta sig ur, jag var avskärmad men ändå medveten. Det är fruktansvärt och det kommer titt som tätt ibland mer ibland mindre. Att vara i den där jävla bubblan är hemskt för jag kommer inte ut. Jag får lära mig att acceptera att det kommer komma såna dagar ibland.