Nytt år snart. 2014 har varit ett skapligt år varken bra eller dåligt. Haft upp och nergångar.

 

I februari 2014 skar jag mig för sista gången. Jag kände att det får vara nog nu jag vill inte ha det som en del av mitt liv längre. Svårt som fan men fruktansvärt starkt gjort efter att haft det som vardag i flera år. Jag kan nästan lova att det aldrig kommer hända igen. Det är inte ett alternativ längre.

 

Jag har minskat i tabletter men även ökat nu på slutet men det gör inget. Det kanske blir så att 2015 blir mitt år och då jag kommer trappa ut min medicinering vem vet? Vi får se men just nu känns det bra även att jag äter runt 15 tabletter om dagen av olika anledningar. (allt är inte pga psykisk ohälsa)

 

Jag mår ganska bra tror jag men försöker att bara flyta med ett tag till! Jag har inga förväntningar på 2015 för då blir man bara besviken. Det som känns väldigt konstigt är att under 2015 kommer min DBT behandling att ta slut efter 2 år och kontakten med psykiatrin kommer minska drastiskt. Jag har varit en del av psykiatrin under många år nu och det känns jobbigt och läskigt men ändå nödvändigt. Mycket frågor som om jag är redo att släppa taget och klarar jag av att stå på egna ben? Väldigt läskigt men någon gång måste man försöka själv och det är nästa år det kommer hända oavsett om jag vill eller inte.

 

Ska försöka njuta och inse hur långt jag kommit under 2014 speciellt med mig själv, Jag har utvecklats och växt som människa och jag kan tillochmed se det själv! Stort! Jag är tryggare i mig själv än tidigare och jag tror på mig själv liiiite mera än innan. Känner mig ganska stark just nu.

 

Hoppas på ett bra 2015 och att jag klarar alla utmaningar som kommer ske nästa år. Det ska gå och jag ska tro på mig själv.

 

Jag är den viktigaste i mitt liv och jag är värdefull och duger precis som jag är! 

 

 

 

Dagarna går. Veckorna går. Livet typ bara flyter på, orkar inte riktigt känna efter hur jag mår och så får det vara just nu. Vågar inte känna efter då jag tror jag mår sämre än jag gör men ibland är det skönt att bara få flyta med. Inte tänka så mycket. Börjat med ny medicin som får mig lite sänkt, illamående huvudvärk och trött men det gör mig inte så mycket just nu. Snart julafton och som jag längtar, älskar julen. Julgranen är uppe och jag blir lugn inombords. Har bestämt att jag inte ska känna efter hur jag mår förens efter jul. Känns skönt att kunna stänga av ibland men man måste också inse att man måste ta tag i det någon gång och inte skjuta upp det för länge. Man måste ändå må bra av det. Träffar W och inser hur fint livet är ibland. Ljusglimtar och skratt. Ångesten river dock inombords ibland men det har den ju alltid gjort så det gör inte så mycket. Jag vet att den finns där och så kommer det nog alltid vara. Man måste bara ta den i handen och acceptera att den är där. Det mesta är som vanligt, så finns inte så mycket att berätta. Dagens mående är nog ganska bra. Jag andas och jag lever och det är det viktigaste just nu. 

 

 Nya tatueringar. Mamma, pappa och W såklart ♥