Jag blir så arg och ledsen men mest av allt besviken då människor sitter och hittar på och ljuger för att dom själva ska må bättre. Ljuger och säger att jag sagt saker jag inte sagt och att vissa idioter är så dumma i huvudet så dom tror på det. Men det är väl deras förlust jag orkar inte lägga ner mera energi på sånna människor för dom är inte värda det, min energi går till annat istället. Men jag kan ändå inte förstå hur någon som ska vara min familj kan göra såhär och hur denna personen kan vända mig ryggen och vägra lyssna på vad jag har att säga. Du ska vara en av de som betyder mest för mig men just nu vill jag bara bryta kontakten med dig med för jag är så besviken på dig att du inte tror på mig eller att du inte ens vill lyssna på vad jag har att säga, lyssna på VAD som hände. Nej nej det är bättre att bara skita i allt och hålla käften och låssas som allt är så jävla bra fast allt egentligen är rent åt helvete... Så less på att det alltid är såhär att jag aldrig kan få komma först nån jäkla gång. Att du inte ens lyssnar. Jag lägger ner nu för jag orkar inte bry mig, jag tar hand om mig själv och hur elakt det än låter så klarar jag mig faktiskt utan dig i mitt liv! Du verkar ju ändå inte bry dig om mig så varför ska jag bry mig? Nae nån måtta får de va på skiten. Passar det inte så nae skit i de då...

 

Det var länge sen jag mådde riktigt bra, det har varit hyfsat sen i våras med några motgångar och några dippar. Men det var länge sen det var bra! Jag har mått dåligt så länge så det är svårt att veta hur det är att må bra på riktigt. Jag är rädd för att må bra, jag är inte bra på det. Jag har mått dåligt så länge så det är jag ju bra på jag vet lixom hur man gör. Men hur mår man bra? Det är läskigt att må bra det är lättare att må dåligt. Svårt att förklara men ni som mått dåligt i flera år förstår nog hur jag menar. Man är så van att må dåligt så det blir en trygghet tillslut. Att må bra är så främmande det är så långt borta så man fortsätter att må dåligt istället för det vet man hur man gör. Jag vill må bra och 2014 ska fan bli mitt år, jag ska kämpa och jag ska våga må bra för jag är värd det! 

 

Våga må bra hur läskigt det än är. Släpp taget om det sjuka och våga må bra!

 

 

 

 

 

Jag vill hjälpa människor. Jag vill göra allt jag vill säga till människor att allt kommer bli bra även om det inte kommer bli det. Jag har personer i min omgivning som betyder allt för mig och jag kan inte hjälpa till. Jag vet att jag behövs men jag kan inte. När det blir jobbigt och mina nära berättar hur dom mår och ber om hjälp så stänger jag av. Jag klarar inte av att höra det gör för ont och jag mår inte bra själv. Jag går sönder inifrån och jag exploderar. Så fort jag behövs så stänger min hjärna av för jag KLARAR INTE AV DET. Jag vet inte hur jag ska göra och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag vill, jag vill så in i helvete mycket. Jag vill hjälpa till och jag vill finnas men jag vet inte hur. Jag är inte ens klar med mig själv och att ta på sig någon annas problem blir för mycket. Jag går sönder jag stänger av jag ger upp. Jag vill jobba med att hjälpa andra jag vill betyda något för någon men det går inte nu jag är för ostabil själv varje dag är en kamp. Och om varje dag är en kamp för mig så kan jag tyvärr inte kämpa åt någon annan. Inte just nu! Jag lyssnar jag stöttar jag peppar men det är bara det jag orkar med just nu jag kan inte göra mer än så. Ibland hjälper inte det, det är inte tillräckligt. Men snälla förstå mig, jag vill hjälpa till men jag orkar inte. Min hjärna går på högvarv och det skär i mig när jag måste säga att jag inte orkar. DET GÖR SÅ ONT. Jag har tyvärr redan fallit ner några trappsteg och jag vill inte falla mera så jag måste få chansen att klättra upp först. Förlåt för att jag inte kan göra mera men gör jag mera så överlever inte jag. Om jag engagerar mig för mycket så kommer jag dö. 

 

Jag måste få kämpa med mitt tills mitt liv är stabilt, då, då lovar jag att jag ska kämpa för er. Jag ska ge mitt liv åt att hjälpa andra men inte just nu. 

 

Jag måste få fokusera på att överleva själv. Jag måste få rädda mig själv först..

 

 

 

Jag är en stark person jag vet det. Jag har klarat mycket och jag har kommit långt. För ett år sen trodde jag inte att jag skulle leva idag. Många förväntar sig och tror att jag ska klara allt. Jag tror på mig själv väldigt mycket med och det är därför det känns så förjävligt att jag igår trampade så snett. Jag trodde inte jag skulle falla igen, gå tillbaka till det helvetet när jag satt fast där. Igår slussades jag 8 månader tillbaka och allt rasade. Jag vägrar skämmas och jag vägrar låta detta få mig ur balans. Jag har mått dåligt ett tag men jag trodde inte jag skulle låta detta hända. Nu har det hänt och det är bara att ta nya tag jag kan inte få det ogjort. Älskar mig underbara mamma som aldrig blir arg på mig aldrig skäller utan bara peppar mig och säger åt mig att ta nya tag. Inte ett ont ord för det jag gjort utan bara peppar och stöttar, du är så jävla bäst mamma! Tack för att du finns <3 

 

Nya tag! 

 

 

Det här med kärlek. Att bli kär när man är psykiskt sjuk är inte alltid lätt det är svårt. När det gäller mig har jag svårt att lita på folk svårt att släppa folk nära in på livet svårt att vara jag fullt ut och allt som det innebär. Att öppna hela sitt hjärta för någon och att den personen också måste acceptera mig som jag är det är så svårt. Jag hatar ju mig själv så hur ska jag kunna låta någon annan tycka om mig? Kommer den personen förstå vad det innebär att vara tillsammans med mig? Tycka om mig fast jag har diagnoser, fast jag får utbrott/panikångest/gråtanfall och alla sånna saker. Den människan ska klara av att leva med mig och mina diagnoser för dom är en del av mig just nu, att leva med min borderline är inte det lättaste kan jag säga, jag klarar knappt av att leva med den själv så hur ska någon annan kunna göra det? Ibland saknar jag någon att ha vid min sida och ibland är jag så glad över att vara singel och att jag får bo ensam då jag älskar att vara ensam. Men att dela vardagen, skratt, gråt, lycka, kärlek tillsammans är ju de finaste som finns. Att veta att någon älskar mig för den jag är och för hur jag är. Tyvärr kan jag inte radera mina diagnoser hur mycket jag än hade velat dom är ju lixom där hur jag än vider och vänder på det. Men självklart vill jag ju ha någon nära nångång längre fram kanske när jag fått jobba lite mera med mig själv. För just nu går det inte, är inte riktigt redo än

 

Några förslag på hur borderline kan vara, och hur kan någon vilja leva ihop med någon som har det såhär? Det är väl inget man väljer om man nu får välja...

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
6. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar
8. känner en kronisk tomhetskänsla
9. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
10. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom

 

Haft en underbar födelsedags fest, tack älskade vänner som kom ni är bäst! Jag är så glad för alla fina paket jag fick, ni är underbara! Ni får mig att vilja leva. Vi pratade mycket om det som har hänt och för mig är det nyttigt. Eftersom jag fick ECT mellan januari-februari så har mitt minne försvunnit nästan helt längt därinnan och efter. Tacksam att ni berättade och fick mig att förstå hur illa det var! Hur dåligt jag mådde och hur mycket ni gjort för mig! Jag fick reda på saker jag glömt "tappat minnet" då jag inte minns vad som hänt. Fick reda på att någon ringt ambulans och jag var fruktansvärt labil och inte visste vad som hänt. Tack för att ni berättade! Jag har dom bästa vännerna som finns! Tack för att ni kom igår, ni som var här ni är min bästa vänner<3 ni är mitt allt och jag älskar er! kommer kämpa som fan för att hålla mig över ytan. Jag kämpar på och det kommer jag fortsätta göra. ni får mig att vilja leva<3