Det flyter på livet går vidare som man brukar säga. Det är fortfarande jobbigt och ibland gör varje andetag ont, Det river i bröstet och ångesten skriker. Jag försöker hålla modet uppe och leva vidare fast det är skitjobbigt. Sover och sover och varenda steg är en kamp. Vissa dagar är jag glad om jag orkar laga mat, orkar gå ut med soporna eller ringa någon. Livet är en kamp och det gör jävligt ont ibland. Kämpar för att hålla mig över vattenytan och kippar efter luft. Hjärtklappning och ångest och dumma tankar är en del av min vardag.

 

Drömmer hemska drömmar varje natt, om död och andra saker. Drömmer att mina närmsta dör och jag kan inte göra något för att hjälpa dom. Jag springer och springer men hinner aldrig fram i tid. Är det ett tecken?

 

Grejen är inte att jag inte orkar kämpa, det gör jag . Jag orkar kämpa jag orkar ta striden mot ett bra liv absolut det orkar jag. Men grejen är den att jag inte vet om jag vill. Jag vet inte om jag vill kämpa. Vet inte om jag vill leva. Jag kanske orkar leva, men jag vet inte om jag vill... Det är det jobbigaste just nu, vill jag ?? Kan inte svara på det nu. Måste tänka, Jag är ju här nu så jag kanske vill ändå? Undermedvetet kanske jag vill leva ? Värsta känslan jag haft någonsin, jag orkar men vill jag? Ska fundera vidare men just nu andas jag och det är väl huvudsaken ?