Jag vill hjälpa människor. Jag vill göra allt jag vill säga till människor att allt kommer bli bra även om det inte kommer bli det. Jag har personer i min omgivning som betyder allt för mig och jag kan inte hjälpa till. Jag vet att jag behövs men jag kan inte. När det blir jobbigt och mina nära berättar hur dom mår och ber om hjälp så stänger jag av. Jag klarar inte av att höra det gör för ont och jag mår inte bra själv. Jag går sönder inifrån och jag exploderar. Så fort jag behövs så stänger min hjärna av för jag KLARAR INTE AV DET. Jag vet inte hur jag ska göra och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag vill, jag vill så in i helvete mycket. Jag vill hjälpa till och jag vill finnas men jag vet inte hur. Jag är inte ens klar med mig själv och att ta på sig någon annas problem blir för mycket. Jag går sönder jag stänger av jag ger upp. Jag vill jobba med att hjälpa andra jag vill betyda något för någon men det går inte nu jag är för ostabil själv varje dag är en kamp. Och om varje dag är en kamp för mig så kan jag tyvärr inte kämpa åt någon annan. Inte just nu! Jag lyssnar jag stöttar jag peppar men det är bara det jag orkar med just nu jag kan inte göra mer än så. Ibland hjälper inte det, det är inte tillräckligt. Men snälla förstå mig, jag vill hjälpa till men jag orkar inte. Min hjärna går på högvarv och det skär i mig när jag måste säga att jag inte orkar. DET GÖR SÅ ONT. Jag har tyvärr redan fallit ner några trappsteg och jag vill inte falla mera så jag måste få chansen att klättra upp först. Förlåt för att jag inte kan göra mera men gör jag mera så överlever inte jag. Om jag engagerar mig för mycket så kommer jag dö. 

 

Jag måste få kämpa med mitt tills mitt liv är stabilt, då, då lovar jag att jag ska kämpa för er. Jag ska ge mitt liv åt att hjälpa andra men inte just nu. 

 

Jag måste få fokusera på att överleva själv. Jag måste få rädda mig själv först..