Var ett bra tag sen. Jag tränar och har nu nått mitt mål på 25 kilo! Så sjukt bra och är så stolt över mig själv och att jag klatrat av det. Den resan jag har gjort känns så bra, att jag aldrig gav upp! Nu är ju träningen min vardag och jag älskar att träna och jag älskar att jag har tiden till att kunna göra de. 

 

Annars då, Jo har fått nya mediciner under hösten o vintern, ångestdämpande och antidepressiv, men de gör ingent. Jag mår inte bra, denna period är inte så bra men jag kämpar !!

 

 

Var ett tag sen jag skrev, sommaren har rusat förbi. Har inte hunnit stanna upp och känna efter vilket har varit skönt på ett sätt men nu kommer allt ifatt mig. Har varit fullt upp i sommar. Nu kommer hösten och rutinerna igen och hösten är alltid den värsta perioden för mig. Älskar hösten men tankarna och suget efter att skada mig kommer direkt. 

 

Var hos läkaren och vi kom fram till att det blir antidepp medicin nu under hösten och vintern för att inte falla så djupt som jag brukar utan att jag får hjälp att bara falla en bit. Var 2 år sedan jag åt antidepp medicin men jag ser det inte som ett steg bakåt utan tvärtom jag vågade be om hjälp att klara av den värsta perioden. Jag tog en livlina kan man säga. Blir även ny medicin mot ångest vilket känns så otroligt skönt då ångesten sitter fast inuti mig så hårt, speciellt på hösten. Jag vet att det inte är en långsiktig lösning och det har jag inte tänkt heller men just nu är det det bästa för att kunna vara något stabil. 

 

Mitt mående är verkligen som en begodalbana och jag börjar må illa och vill kräkas så det känns skönt att jag kan ta åksjuketabletter så jag inte mår så illa under denna jobbiga åkturen. 

 

Att trappa ut sömnmedicin var ju mitt mål nu till hösten men det skjuter vi på till våren, det blir för stort just nu och jag kommer inte klara av det nu men de kommer när tiden känns rätt.

 

Som sagt mitt mående pendlar så enormt just nu och det kan handla om minut för minut, ena minuten glad nästa ledsen, HELA TIDEN! Det tar på krafterna och jag sover ibland under dagarna för kroppen blir så slutkörd av att ständigt må dåligt och hjärnan arbetar för fullt jämt. Jag kämpar varje dag varje timme och varje minut för att orka med livet, det är låååång väg tills att bli frisk men små små små steg så kommer man närmre målet. 

 

De var väl allt jag hade att säga denna gång och det är så skönt att få skriva av sig speciellt nu under hösten så kommer jag behöva ventilera mig och få utlopp för mina känslor och det kommer bli här. 

 

Skriver mest detta för att jag inte orkar berätta för alla varje gång hur det är utan nu vet alla hur det ligger till. Det är inte för att folk ska tycka synd om mig eller nått sånt utan för att det är lättare att skriva än att berätta för familj och vänner. 

 

Jag kämpar och jag gör mitt bästa. Mina vänner och min familj, tack för att ni finns i mitt liv ♥

 

 

 

Det är en jobbig period just nu. Inte som förr. det är jobbigt men jag kan hantera det på ett bättre sätt. Jag tänker ofta på att jag vill skada mig igen och då syftar jag mest på att få skära mig igen,  jag har stått där med rakbladen i handen och velat så jävla mycket och bara få känna smärtan försvinna. Bara för att jag säger att jag mår dåligt betyder det inte att jag vill dö eller skära upp mina handleder men tanken finns där men att ta steget från tanke till handling är stor och jag är starkare än så,, Vill inte falla ner till botten igen, jag har varit där alldeles för måna gånger och alldeles för länge. Men just nu känns livet inte så bra och det jävla ångesten jag har är olidlig ibland men jag klarar det ändå. Ångesten som river i bröstet och som får mig att bara vilja skrika rakt ut att allt är inte bra även om det utåtsätt ser ut så. DET GÖT ONT inuti mig just nu och jag vet att jag är den enda som kan bryta det och ibland är det inte så lätt att bara gära det. Försöker hårdare än folk tycks tro. Jag måste få säga rakt ut att allt är skit utan att ni ska tro att jag vill dö. Jag vill inte dö men jag tänker tankar om döden ofta just nu. Jag vill skada mig men har inte gjort det men om jag nu gör de så är de inget nedslag det är bara detatt jag varit för stark förlänge helt enkelt. Jag biter tag och ger mig fan på att jag aldrig ska fasta i skiten igen men hur gör man? det är så lätt att bara ta fram ett rakblad o så släpper allt för stunden. Men sen då? då kommer ÅNGESTEN!!!!!!

 

Jag vill vara stark inför alla som älskar mig och som tror på mig, men jag måste oxå få ha mina upp och ner gångar de måste jag ha rätt att få ha! De kommer vara så för mig hela livet ut jag kommer få leva med ångesten HELA LIVET UT......

 

Jag lever just nu med ångest. och om 1 år kommer jag göra de och om 10år kommer jag göra de de är bara att acceptera de!!!!!!

 

 

 

 

Livet är helt okej. bra dagar och väldigt jobbiga dagar med mycket ångest men jag handerar de nog ganska bra. 

 

Bröllopet i lördags var helt underbart, mycket nervositet, skratt, tårar och hur roligt som helst! Tack för att jag fick förgylla eran stora dag. 

 

Talet jag höll gick bättre än jag kuden föreställa mig. känns så skönt och jag är så stolt över att jag vågade göra de. 

 

Mitt mål med vikten var at jag skulle gå ner minst 8 kilo, men jag gick ner 16 kg så blev dubbelt såglad. 

 

Mycket att göra i sommar med barnvakt hundvakt och utflykter ska bli kul! 

 

Framåt hösten blir de nog arbetsträning och uttrappning av mina sömntabletter. Kommer gå bra! 

 

Jag känner mig stark, starkare än på länge! 

 

 

 

 

 

Livet är fint. Jag tränar och äter hur bra som helst. Jag dricker inte och jag håller på att sluta röka. Det går bra. 

 

Funderat länge på att jag nu vill ta tag i vikten en gång för alla. När man inte mår bra är de inte så lätt. Jag ville verkligen göra det nu. Sagt o gjort. Den 1 april började jag ordentligt, BRA mat och mycket träning och nu knappt en månad senare så är jag 6 kilo lättare. Yes! Det lönar sig och jag är så stolt över mig själv. Träning och nyttig mat gör så mycket. Jag trivs på gymmet jag vill dit varje dag och jag älskar att träna. Blir 6 pass/veckan på gymmet samt promenader minst 2ggr/dag. Mår toppen! Rökningen går oxå ganska bra vissa dagar blir det bara 1 vissa dagar några flera. Men det är okej, det går framåt iaf. Älskar livet .

 

 

Idag är jag 14 månader skadefri! Jag är så jävla bäst :)

 

 

En bra periond nu. mycekt som händer och jag mår bra just nu. Min älskling flyttar hit i helgen och min finaste Emma ska ha barn, åhhh! 

 

känner ett glädjerus i kroppen och det är underbart att få känna så ibland. Allt känns bra och roligt och jag känner mig hög på livet!! Hoppas det håller i sig en längre period!! Är så glad över att få vara glad och lycklig. 

 

dock går det ju såklart upp och ner ganska snabbt för mig men det är nu man får passa på att njuta av livet lite extra!!

 

Just nu mår jag bra!!!

 

 

 

När livet är som jobbigast och varje andetag gör ont så tror man att det inte finns någon väg ut ur helvetet. Men det gör det jag lovar. Men det kommer inte gratis utan man måste vilja och man måste kämpa. Kämpa hårdare än du någonsin gjort. Det är svårt så in i helvete svårt och det gör ont, riktigt ont. Den där skymten av ett ljus långt borta går att ta sig till. Men du måste ha mod och ork och fruktansvärt mycket tålamod! Det går inte annars. Man måste vilja till 200% om inte ännu mera. Men om du tar dig dit och du fortfarande står upp så har du lyckats och du kan se hur vackert livet är. Att det var värt allt, varenda steg dig.döds Tårar, skrik, panik, ångest, depressioner, paikångestattacker. Det är värt det! Att välja livet är det bästa man kan göra. Det finns inget bättre än att ha valt livet och kommit hel ur skiten man suttit fast i så länge. Det är det bästa jag har gjort. att välja livet. Jag var så långt nere på botten så jag kunde inte ens andas inte se något ljus ingenting fanns där.. Det var ETT STORT MÖRKT HÅL som jag aldrig trodde att jag skulle komma upp ur men jag gav mig fan på det och jag visste att jag måste klara det för annars ramlar jag ner under vattenytan och då tar jag mig inte upp igen nae för då dör jag.. Jag trodde jag skulle dö ett tag, jag ville dö jag ville så gärna dö! Ville försvinna och aldrig mera andas. Det blev inte så för jag tog mig upp och idag andas jag och jag lever och jag kämpar och jag gör det bästa jag kan hela tiden. Det är fortfarande en jobbig och lång kamp kvar men jag har tagit mig en bra bit på vägen och det hade jag aldrig trott för några år sedan....Att jag nu skulle stå här en bra bit på vägen!!!! och känna att jag lever idag. Jag är inte död jag lever ju.

 

 

Välj att kämpa välj att leva och välj livet ! Det är vackert mot den skiten man är nere i.

 

Orka och håll ut det blir bättre !!!!!!

 

 

jag vill verkligen. jag måste försöka. det måste gå. jag vill att det ska fungera. det finns ingen annan utväg.

 

Tänker på döden ibland. hur det är och hur skönt det måste vara att få sväva fritt. inga mera problem ingen ångest ingenting. död bara. borta. föralltid. kommer aldrig mer igen, hur. var. varför. när. rädsla. glädje. sorg. mod. feghet. orka. vila. sova. flyta. föralltid. 

 

ibland tänker jag på att jag verkligen inte vill dö. inte våga. inte såra andra. inte lämna alla. mörker. ensamhet. djupt mörkt hål. borta. 

 

vet inte vad jag vill. vet inte vad jag tycker. vet inte varför jag känner som jag gör. dum i huvudet. störd. egoistisk. ensam, elak. 

 

En lätt utväg. är det själviskt? dum? elak? jag vet inte. lidandet och smärtan finns under huden hela tiden. vill inte känna. vill inte se. vill inte höra. vill jag någonting alls? 

 

livet gör mig förvirrad. Tankar på döden får mig at känna ett inre lugn. känner mig tyngdlös och jag känner mig fri. jag vill alltid känna så. vad ska jag besluta mig för. kan inte välja. svårt, jobbigt, läskigt, underbart, fritt, mitt val. Jag gör vad jag vill. jag får bestämma. mitt liv. jag får gör alla valen. helt själv. känns stort. men jag kan inte.

 

vill finnas till i just detta ögonblicket just nu. inte sen. vill inte andas, det gör ont. det är jobbigt, ansträngande. 

 

Livet pågår hela tiden. jag kan tänka hur länge jag vill. jag kan drömma om det. 

 

imorgon är en ny dag då ska jag fortsätta drömma. 

 

 

jag vill verkligen. jag måste försöka. det måste gå. jag vill att det ska fungera. det finns ingen annan utväg.

 

Tänker på döden ibland. hur det är och hur skönt det måste vara att få sväva fritt. inga mera problem ingen ångest ingenting. död bara. borta. föralltid. kommer aldrig mer igen, hur. var. varför. när. rädsla. glädje. sorg. mod. feghet. orka. vila. sova. flyta. föralltid. 

 

ibland tänker jag på att jag verkligen inte vill dö. inte våga. inte såra andra. inte lämna alla. mörker. ensamhet. djupt mörkt hål. borta. 

 

vet inte vad jag vill. vet inte vad jag tycker. vet inte varför jag känner som jag gör. dum i huvudet. störd. egoistisk. ensam, elak. 

 

En lätt utväg. är det själviskt? dum? elak? jag vet inte. lidandet och smärtan finns under huden hela tiden. vill inte känna. vill inte se. vill inte höra. vill jag någonting alls? 

 

livet gör mig förvirrad. Tankar på döden får mig at känna ett inre lugn. känner mig tyngdlös och jag känner mig fri. jag vill alltid känna så. vad ska jag besluta mig för. kan inte välja. svårt, jobbigt, läskigt, underbart, fritt, mitt val. Jag gör vad jag vill. jag får bestämma. mitt liv. jag får gör alla valen. helt själv. känns stort. men jag kan inte.

 

vill finnas till i just detta ögonblicket just nu. inte sen. vill inte andas, det gör ont. det är jobbigt, ansträngande. 

 

Livet pågår hela tiden. jag kan tänka hur länge jag vill. jag kan drömma om det. 

 

imorgon är en ny dag då ska jag fortsätta drömma. 

 

 

 

Det är så lätt för människor att döma anda utan att veta bakgrunden till varför en person är som den är.

Jag har själv gått från 55 kilo till 85 kilo på 30 dagar. Att gå upp 30 kilo på 1 månad är inte kul. Många säger ofta till mig att du är vacker som du är och det spelar ingen roll vad du väger eller hur du ser ut. Nej det kanske är så men när man själv inte känner sig bekväm med det så är det svårt. Det gör ont och jag kämpar VARJE dag med att gilla det jag ser i spegeln. Det är jobbigt och vissa dagar hatar jag mig själv det gör ont att se hur man ser ut. Jag känner mig vidrig och äcklig och ful och fet!! "Det är bara att träna" "det är inte så svårt" "du kommer snart gå ner igen".... Alla har olika förutsättningar och jag har jättesvårt att gå ner i vikt. Jag har prövat nästa allt, tränat, ätit nyttigt gått hos dietist och försökt så gott det går. Men jag har svårt för det! Jag har mått dåligt och då är det ännu svårare, jag har inte ens tagit mig upp ur sängen vissa dagar eller ens orkat gå ut med soporna. Det räcker med att jag själv hatar mig själv eller är elak mot mig själv andra behöver inte göra det. JAG vet hur jag ser ut, jag är medveten om det. Jag kämpar som en idiot med att älska mig själv och försöker varje dg att intala mig att det inte sitter i vikten. Det resan och den kampen jag gör med mig själv är fruktansvärt tuff och påfrestande. Jag försöker älska mig själv och vissa dagar gör jag det och vissa gör jag det inte. Ibland undviker jag speglar för jag orkar inte se mig själv och vissa dagar står jag framför spegeln och säger hur vacker jag är! Jag KÄMPAR hela tiden med mig själv och den inre kampen är den värsta. Ibland gråter jag mig till sömns och hatar mig själv och ibland inte. Det räcker med vad jag tycker andra behöver inte bry sig! Jag älskar mig själv och jag hatar mig själv. Det går upp och ner från dag till dag. 

 

Vill mest säga att människor borde bry sig mer om sig själva än att klanka ner på andra. Man än väl medveten om hur man ser ut och kämpar med sig själv hela tiden, andra behöver inte påpeka det. 

 

 

Jag vet hur jag ser ut och jag är medveten om det så ni behöver inte bry er.

 

 

 

 

Livet rullar på. Det går upp och ner. Ibland är det riktigt jobbigt och ibland ler jag hela dagarna. Har snart gått klart min 2 år långa behandling och det är med blandade känslor. Det har gett mig så otroligt mycket och jag är tacksam att jag fått chansen att få gå där. Det har varit jobbigt och krävande men väldigt givande. Känner mig som en annan människa, mer harmonisk och tryggare i mig själv. Nu vet jag att jag är viktigast i mitt liv och att jag kommer först. Jag har lärt mig hantera svårigheter utan att vara destruktiv. Det trodde jag aldrig skulle gå, att skada sig är ju den enda utvägen? nae så är det ju inte. Firar 13 månader utan rakbladen nu! Stolt över mig själv! Nu finns det inte i mitt liv att jag skulle göra mig själv illa igen, kommer aldrig mera hända. Har börjat tycka att jag är bra som jag är och att jag duger. Jag är bra och jag duger som jag är.. Är riktigt stolt över hur långt jag kommit, att jag överlevt all skit. Trodde aldrig att livet kunde vara vackert, trodde det skulle göra ont hela tiden av att leva. Är glad att jag gav livet en chans och att jag orkade kämpa. Har många runtomkring mig att tacka för den jag är idag men den största delen står jag själv för. Jag valde att kämpa och jag valde att ge livet en chans. Det hade aldrig gått om jag inte hade velat själv, oavsett hur mycket hjälp jag fått. Man måste vilja kämpa själv man måste välja livet själv det kan ingen göra åt dig.♥

 

Vad som ska hända i framtiden och vad jag ska göra härnäst har jag inte funderat på än. Men det kommer, jag tänker inte stressa utan det får ta sin tid. Det kommer lösa sig och det kommer bli bra oavsett vad som händer. Måste jag tro på. 

 

Umgås med familj och vänner och känner mig rik som har så många fina människor i mitt liv. Människor som älskar mig som jag är, precis som jag är. 

 

Jag är värd att må bra. Jag är viktig och livet är värt att kämpa för. 

 

 

För 2 år sedan låg jag inlagd på psyket jag var i väldigt dåligt skick. Jag sov mer än jag var vaken och resten av tiden var som en dimma på grund av alla mediciner och injektioner jag fick. Jag minns inte så mycket och jag minns inte att vissa vänner har varit och hälsat på. Jag var nere på botten, eller na jag var under botten ett tag. Jag fick elchocksbehandling 3-4 ggr/veckan. Mådde sämre och sämre för varje dag. Fanns ingen utväg allt var svart. Många i min närhet har förklarat och berättat i efterhand om hur jag var då. Måste varit obehagligt att se någon närstående må så dåligt. Jag kan inte förklara hur dåligt jag verkligen mådde det var ett rent helvete. Att det enda du gör under dagarna är att du tänker på hur när och var du ska dö. Letar efter vad som helst som man kan använda. Dock är ju duchslangar borta finns inga gardiner ingenting man kan skada sig på. Det finns en säng och ett skrivbord och det är allt! Miljön är hemsk tråkig och deprimerande. På något sätt samlade jag mod och kraft och kom upp en liten bit och jag kunde glimta någon strimla ljus långt bort. 

 

 

Här sitter jag idag. Mår fortfarande inte bra. Lever med ständig ångest som påverkar mitt liv väldigt mycket. Har fortfarande tankar på döden och kan fantisera om hur de skulle va. Jag skadar mig ibland men inte genom att skära mig för det är 1 år sen jag skar mig. Men det finns många självskadebeteende jag måste jobba med! Jag mår bättre än för 2 år sedan men inte bra. Jag kan bara hantera livet och svårigheterna lite bättre. 

 

 

Livet är kaos ibland och ibland vackert. 

 

Jag vill bara känna mig lycklig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har velat dö. Många gånger har jag velat dö, jag har önskat och bett om att få dö. Att få ett slut på lidandet att få sluta andas att få sväva iväg. Många gånger har jag tänkt så. Jag har försökt att dö men misslyckats. Jag har bett till gud och på mina bara knän om att få dö. Dödslängtan när man mår dåligt är så jäkla stark och det går inte att förklara om man inte varit i samma situation. Det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på innan man somnar är att man ska få dö idag. Det är ett rent helvete och jag önskar ingen det. Ett lidande från det att man vaknar tills det att man somnar. Det är det som snurrar i huvudet hela dagarna. Det är en konstig men sjukt stark känsla som inte går att beskriva. Jag har velat dö så många gånger så jag glömt bort att leva, det tar upp all tid! 

 

Jag lever idag som ett mirakel kan jag känna ibland. Det är en häftig känsla att vakna upp på morgonen och känna att man vill leva. Det är svårt att förklara men det är häftigt. Att man så länge velat försvinna från denna jord och sen vilja leva helt plötsligt. Jag vill leva, jag vill verkligen leva. Att andas är underbart. Jag älskar att andas jag älskar att kunna andas utan att behöva kippa efter luft. Våra känslor är starka och jag är glad över att jag bestämde mig för att andas och fortsätta leva. Jag vill leva och jag vill ta vara på livet och jag vill så mycket. 

 

Att ligga på akuten efter man svalt X antal tabletter och förstå att man kommer överleva är hemskt. Det är förjävligt att ligga inlagd på psyk och bli så drogad och få så mycket injektioner så man till slut svimmar. Att behöva få ECT och låta alla nära o kära se hur man mår. Jag önskar inte min värsta fiende de helvetet jag om mina nära gått igenom. Det är inte värt det! 

 

Jag lever och jag andas och jag är så tacksam för det! ♥

 

 

 

 

Nytt år snart. 2014 har varit ett skapligt år varken bra eller dåligt. Haft upp och nergångar.

 

I februari 2014 skar jag mig för sista gången. Jag kände att det får vara nog nu jag vill inte ha det som en del av mitt liv längre. Svårt som fan men fruktansvärt starkt gjort efter att haft det som vardag i flera år. Jag kan nästan lova att det aldrig kommer hända igen. Det är inte ett alternativ längre.

 

Jag har minskat i tabletter men även ökat nu på slutet men det gör inget. Det kanske blir så att 2015 blir mitt år och då jag kommer trappa ut min medicinering vem vet? Vi får se men just nu känns det bra även att jag äter runt 15 tabletter om dagen av olika anledningar. (allt är inte pga psykisk ohälsa)

 

Jag mår ganska bra tror jag men försöker att bara flyta med ett tag till! Jag har inga förväntningar på 2015 för då blir man bara besviken. Det som känns väldigt konstigt är att under 2015 kommer min DBT behandling att ta slut efter 2 år och kontakten med psykiatrin kommer minska drastiskt. Jag har varit en del av psykiatrin under många år nu och det känns jobbigt och läskigt men ändå nödvändigt. Mycket frågor som om jag är redo att släppa taget och klarar jag av att stå på egna ben? Väldigt läskigt men någon gång måste man försöka själv och det är nästa år det kommer hända oavsett om jag vill eller inte.

 

Ska försöka njuta och inse hur långt jag kommit under 2014 speciellt med mig själv, Jag har utvecklats och växt som människa och jag kan tillochmed se det själv! Stort! Jag är tryggare i mig själv än tidigare och jag tror på mig själv liiiite mera än innan. Känner mig ganska stark just nu.

 

Hoppas på ett bra 2015 och att jag klarar alla utmaningar som kommer ske nästa år. Det ska gå och jag ska tro på mig själv.

 

Jag är den viktigaste i mitt liv och jag är värdefull och duger precis som jag är! 

 

 

 

Dagarna går. Veckorna går. Livet typ bara flyter på, orkar inte riktigt känna efter hur jag mår och så får det vara just nu. Vågar inte känna efter då jag tror jag mår sämre än jag gör men ibland är det skönt att bara få flyta med. Inte tänka så mycket. Börjat med ny medicin som får mig lite sänkt, illamående huvudvärk och trött men det gör mig inte så mycket just nu. Snart julafton och som jag längtar, älskar julen. Julgranen är uppe och jag blir lugn inombords. Har bestämt att jag inte ska känna efter hur jag mår förens efter jul. Känns skönt att kunna stänga av ibland men man måste också inse att man måste ta tag i det någon gång och inte skjuta upp det för länge. Man måste ändå må bra av det. Träffar W och inser hur fint livet är ibland. Ljusglimtar och skratt. Ångesten river dock inombords ibland men det har den ju alltid gjort så det gör inte så mycket. Jag vet att den finns där och så kommer det nog alltid vara. Man måste bara ta den i handen och acceptera att den är där. Det mesta är som vanligt, så finns inte så mycket att berätta. Dagens mående är nog ganska bra. Jag andas och jag lever och det är det viktigaste just nu. 

 

 Nya tatueringar. Mamma, pappa och W såklart ♥